Dagarna bara rusar förbi. Jag hinner aldrig ikapp med allt som släpar efter.
Jag har så höga krav på mig själv men efter en del tänkande så kan jag inte hålla på att ställa dom kraven på mig själv längre. Det gäller att hinna ikapp alltså.
Med den inställningen blir jag på gränsen till apatisk. Jag har liksom ingenting att komma med känns det som. Såna här svackor verkar komma allt oftare men det har ju minst sagt varit värre… Snart är jag back in business igen eller så kanske jag ska lära mig att leva med det här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
du kanske börjar inse att du är mänsklig också och behöver ställa krav på dig själv som är vettiga ?
Jag har aldrig sett en människa övervinna stressen genom att stressa mera.
/Markus
Jag är uppvuxen med att aldrig vara sjuk att aldrig visa känslor dvs vara mänsklig. Jag arbetar på det..
Skicka en kommentar