Jag går sönder bit efter bit.

Känner mig stressad och det känns inte kul jag har ett mycket hög stressnivå så detta är inget jag visar utåt utan tar allt och låter kropp och huvudet explodera. Jobbet är helt kaosartat på ett trist sätt. Allt blir fel inte från min sida men från andra avdelningar och jag vill inte att det ska komma ner på dom som gör allt grovgöra utan jag städar upp efter dom. Jag har dåligt samvete för Ängla, då jobbet gör att jag inte orkar ha lika mycket tid som vanligt så mår jag dåligt.Hon vet ju inte att jag är trött utan sitter där med sina bruna ögon och tittar, uff vad det svider i hjärtat då.
Hemmet är som en sopstation hinner inte med, hinner inte ringa mina vänner för att småprata, har inte hört av mig till ett par kompisar på väääääldigt länge bara det gör att jag känner mig som en dålig människa. Pappa, han har jag inte pratat med sen augusti känns det som, inte bra, listan blir bara längre och längre.
Idag fick jag ont, det känns som om någon har slagit mig med sin knytnäve över bröstet vilket gör det lite svårt att andas. Jag har fått små sår i ansiktet som vattenbubblor och sist men inte minst så har jag skitont under ena hälen pga allt stående.
Det är bara döden kvar, hur gammal var jag nu igen?