En röst i natten

Det är tyst ute, jag hör några bilar utanför mitt fönster.
Varför är det alltid så att man känner sig så oerhört ensam nattetid?
Det är vi, vi vilsna själar som är vakna ångesten är alltid som smärtsammast vid den här tiden. Alla sjuka tankar snurrar omkring i huvudet, jag har satt på diskmaskinen för att få en lugnande ljud som kan tränga bort allt som snurrar i huvudet. Nu slår porten till nere i entrén antagligen är det tidningskillen som kommer, skönt äntligen en person som känns levande.