Goa

Mariana är i Goa, hon har nu varit där i tre veckor och verkar njuta till fullo och då inte bara av det varma sköna vädret. Jag har fått det konstigaste sms:et där jag undrade om det var någon som hade snott hennes mobil och skickat ett sms till mig. Hon skrev saker som jag aldrig trodde att hon skulle skriva, nu har hon också ringt.
Då hör jag henne prata på om ditten och datten sen säger hon - Jag undrar när min lilla toyboy kommer med maten som jag ville ha, jag ligger ju i sängen och väntar. Här håller jag på och svimmar, min Mariana, vad har hänt?

Vårfest

I fredags så hade vi vårfest en sk fest med jobbet och vi döpte den till just Vårfest. I fredags så snöade det utav bara fan, det liksom spösnöade inte kul alls. Temat för festen var att man skulle ha något rött på sig. Anna och jag vi tänkte att vi matchar smycken och kläder med våra röda ögon. Helin säger att det är djävulen inom oss som vill ut, vad vet jag hon kan säkert ha rätt.

To you

Tänk om?

Jag slogs plötlsigt av en tanke, en bisarr tanke.
Tänk om hela världen, hela universum, fanns hos mig? Bara i mitt sinne, i min hjärna? Tänk om allt som hände och skedde förr och nu ägt rum i min hjärna, att alla människor bara fanns där i min inbillning och att allt skulle försvinna och utslockna när jag dog?

God morgon

Eller är de verkligen en GOD morgon?
Snöblasket som blöter ner både skor och byxor och för att inte glömma dom som kör bil mitt i en snöblaskpöl och skvätter ner mig.
Idag är det inte en GOD morgon, fast morgon är det i alla fall.

Backa tiden

Jag har stirrat på döingar och lärt mig hur mycket en lever ska väga (1400grms) men inte hittat hur länge skadorna finns kvar efter en strypning. Det tycker jag är lite dåligt, kanske dåligt av mig att jag inte hittar eller dåligt av The Internet att det är så svårsökt.
Mitt i allt det här så tänker jag på när man var liten och allt var enkelt. Alla lov så var jag hos mormor och morfar en gång per år så åkte vi utomlands. Sen flyttade vi utomlands och då fick jag ha värme året om. Underbart! Nu sitter jag här och mormor och morfar är döda, jag har inga lov längre och jag bor i ett svinkallt Sverige. Känns som om något är en aning fel.

All denna kunskap

I mitt letande på alla sajter för att se hur länge strypskador håller så hittar jag något helt fantastiskt.
Tre olika sidor men oj så intressant:
http://www.le.ac.uk/pathology/teach/va/titlpag1.html
http://www.hbo.com/autopsy/interactive/
http://www.deathonline.net
Nu kan jag sitta här och gå igenom kroppens organ med verkliga foton, jag kan också göra en liten lek som går ut på att gissa hur dessa personer dog.
Sen när jag har tröttnat på det så gör jag en virtuell obduktion.
Den här dagen kommer att bli lärorik det känner jag det.

God morgon!

Hur är det med mig själv idag då?
- jo tack det är relativt bra, halsen gör fortfarande ont så jag måste nog googla och se hur långt tid det tar innan det går över. Men annars känns det bra, solen skiner och jag har tvättat håret.

Det finns inget bättre

Jag tog mig en Coca-Cola till lunch, och jag bara älskar cola.
Det finns inget i hela världen som slår den smaken.

Missmatch

Jag bor i en bostadsrätt på fyra våningar i en stad som har ungefär 1 miljon invånare. Jobbar på ett jobb med så mycket folk att man inte har plats att sitta och ändå jag känner mig ensam. Tycker inte riktigt att någon förstår mig,jag känner mig annorlunda än dom flesta är det inte märkligt att livet bara rullar på och poff så är man gammal?
Vad jag vill ha av livet och vad livet vill ha av mig matchar inte.

Gamla tricks funkar bäst!

Nu sitter jag här igen, på jobbet och det känns väl sådär. Helgerna är inte produktiva, man städar platser, kollar så att alla är i tid, sen är det surfing för hela slanten. Dagen blir så oerhört lång när det inte finns så mycket mer att göra.
Min plan är att hitta några jobb som jag ska söka, kasnke gå ut på lunchen för att känna av lördagstämmningen har kommit i gång. Nu är det ju i och för sig helgen före löning men någon har väl sparat sina pengar för kunna shoppa lite.

Jag har en parfym på mig som jag inte brukar ha, känner mig inte riktigt bekväm i den. Jag tror att jag brukar ha den när jag går ut eller nåt och det sker ju inte ofta så den kanske har blivit gammal? Kanske rentav måste gå ut för att vädra bort den på något sätt undrar om andra känner att jag inte är bekävm i prafymen? Dom där vetarna inom parfymeri säger ju att man inte ska ha på sig vissa parfymer under den tiden man har mens tex så känner man skillnad då kanske man känner skillnad nu?
Nu måste jag iväg för att dricka ett ljummet glas vatten med handen för näsan, jag har en hicka från yttre rymden.

Vad hände?

Jag trodde vi hade en hund inte en hyena.

Författare, jag?

Att leta jobb är ett jobb i sig, för kunna söka jobb på internet så behöver man tid. Mycket tid, klart att jag vet att the internet is big men alla dessa jobbsajter är hur många som helst. När jag väl har hittat något som jag tycker passar så gäller det att skriva ett lockelsebrev som jag kallar det.
Ett brev som ska locka läsaren att välja mig, och det är det brevet som jag tycker är så jävla jobbigt att skriva. Hade jag varit duktig på det så hade jag ju självklart valt ett annat jobb typ författare eller nåt.
Jag ska återgå till mitt bläddrande av dessa miljarders olika sajter.

Livet är orättvist

Jag har ont i halsen och nu har det gått sex dagar. Jag vet inte hur länge sånt här sitter i men det är inte kul längre.
I fredags så blev jag strypt, kanske låter lite konstigt med tanke på att jag skriver detta nu och inte är död som man borde vara vid en strypning.
En kille hoppade på mig och samtidigt som han försökte strypa kallade han mig rasist, just i det ögonblicket blev jag det en riktig rasist men nu har det gått över.
Allt hände på den här båten som vi hade så trevligt på tills detta skedde.
Men just att jag ska ha svårt för att svälja och äta är inte så lattjo direkt, och den där djäveln har inga men alls.

Mikrobloggen finns kvar

Jag har inte försvunnit från Twitter, allt är mycket kortare där.
www.twitter.com/raawpaula

Ängla tigger choklad

Pausfågel

*snart tillbaka*


eller det kommer att bli lite sporadiskt uppdaterade här...

Så långt bort men ändå så nära

President Nino Vieira blev skjuten i morse, han var president i Guinea-Bissau när jag bode när där. Sen blev det inbördeskrig och han flydde till Portugal men kom tillbaka och blev omvald till president igen.
I ett sånt litet land så känner alla alla och man blir så nära varandra på något sätt. Det låter stort att man umgicks med presidentens brorsbarn att man gick på samma fester, dansade på samma ställen. Idag känns det konstigt att han har blivit skjuten och jag undrar hur det kommer att gå för Pedro och Paula när dom kommer ner till Bissau (om dom nu vågar det) Jag undrar om det någonsin kommer att ordna upp sig i landet jag längtar till men vill aldrig återse.

Idag så önskar jag att jag vore..

Grattis Mamma!

Mamma fyller år, jag har inte pratat med henne än.
Ha! nu såg jag att hon loggade på, ska ringa gratta henne på en gång

Ät allt

Vi är på isen och så klart hittar Ängla en pinne som hon så klart måste sätta i sig.

Saker jag verkligen inte orka blogga om just nu

* Att jag vet inte om jag kommer att kunna jobba kvar på jobbet pga ekonomin.
* Att jag och D inte vet hur vi ska göra med vårt gemensamma liv tillsammans. Vi ska tänka på saken och nu har vi nog tänk klart.
* Att lilla grisen, mitt hjärta, verkar också må dåligt av allt det här.