Vänner

Visst är det märkligt att det ska vara så svårt behålla vänner för att man tänker på olika sätt.
Mina vänner är få och dom flesta är killar, det är lättare att umgås med killar i alla fall för mig. Om jag jämför så ser det ut ungefär så här. Med mina manliga vänner så behöver jag inte uppdatera dom varannan dag, behöver inte ringa och påminna att jag tycker om dom, det kan gå en eller två veckor eller längre innan vi hörs och då är allt som vanligt. Inga sura miner, inga du hör aldrig av dig-tal. När vi träffas så är det i nuet och vi har trevligt. Med tjejer kan det väldigt lätt bli storm. Tjejtjejer vill gärna att man sms:ar, ringer eller mailar ett par ggr i veckan, att man möts upp för brunch eller en fika bara för att stämma av vad som har hänt. Skulle jag glömma eller inte orka göra allt detta så blir det ännu jobbigare att träffas nästa gång.
Det blir den här jaha, vad har du gjort som har varit så viktigt-looken. Sitta och förklara sig att man kanske inte ville höra av sig, att man stängt in sig i lägenheten för att kolla på film eller nåt liknande.
Allt sånt gör att jag helst umgås med vänner som tar en för vad man är, umgås för att man vill göra det för stunden, vilket ofta leder till att det är bara killar som känner likadant.
Hänger ni med?