Nycklar

Igår så tänkte jag vara snäll, vara så där gullig och omtänksam. Jag knallar iväg efter jobbet och hämtar Ängla på dagis, går förbi det underbara men dyra sushistället på vägen hem så blåste det svinkallt och jag bara längtade till min varma sköna lägenhet. Går hem och tänker att nu blir Daniel glad eftersom han ska på fotbollsmatch snart. Mina fingarar var stela så att trycka på hissknappen kändes så där overkligt, som om det inte var mina fingrar som rörde sig.
Åhh äntligen hemma, rycker i dörren och den är låst! Vafan, ringer på, ingen öppnar. Redan nu börjar jag ana, ringer till Daniel.
Jag - vart är du?
Daniel - på söderstadion...?
Jag - Vafan gör du där, jag har ju inga nycklar!Vi skulle ju ses innan du åkte dit. Hörde du inte det? Fixa hit nycklarna!
Under tiden försöker Daniel avbryta mig men jag är oavbrytbar
Daniel - Jag måste tänka ringer dig snart.
Där står jag i trappan med min goda sushi och är arg, det ekar i trappan så fort jag andas så jag antar att alla grannar har hört min lilla lugna konversation.
Daniel var så gullig att han tänkte avbryta matchen för att komma hem, men då blev jag snäll igen och åkte till min räddande ängel Mariana.
Vi tog ett eller två glas rosé på balkongen, njöt av att den var inglasad, snackade lite skit.

Vad hände med sushin?.....den delade jag och Ängla på, ute på bakgården.