Lågkonjan

Den har ju inte bara drabbat finansvärlden utan börjar smått gå över till oss vanliga döda. Men även alla bloggisar, som vanligt surfar jag runt och vad hittar jag då om inte allt om lågkonjan jag blir smått illamående över detta tjat men så här säger Viktor Barth-Kron en mycket vältalig ung man:

Läser lite i den numera värdelösa tidningen City. Hiphop-moralisten Annah Björk har spottat ur sig ännu en krönika – som den här gången avfärdar Frans Ferdinand. (Det är alltså inte den gamle österrikiske tronarvingen hon syftar på, utan ett till det menlösa snällt skotskt popband.) Anledning: Det är lågkonjunktur. Nu vill folk inte ha glad musik. Tydligen ska ”samma våg som svepte in under 70-talet och början av 90-talet” tvätta bort allt roligt. Tydligen är sönderhypade (och tillika skotska) Glasvegas vad Nirvana var för 90-talet. De ska ”tvätta bort sminket” från den ytliga generationen. Åhå.

Det här är väl ytterligare ett symptom på samtidens jobbigaste virus: Testuggandet. Så många ”popjournalister” har huggit det här i runsten att det tydligen blivit sant. Enda problemet: antalet krönikor i ämnet är betydligt fler än de handfasta tecknen på att det stämmer. Låt mig göra en generaliserande förklaring i punktform (eller försök hindra mig).


Blondinbella och Kenza är mer överlägsna än någonsin i bloggtoppen.
Det finns fler kändis/mode/smink/shopping-medier än någonsin.
Glasvegas är fortfarande främst en angelägenhet för anglofixerade svenska popjournalister (vilket för all del kan sägas om Frans Ferdinand också).
”Folk” lyssnar nämligen på bland annat EMD.
Vårt allra mest deprimerande band, Kent, har däremot levt loppan på listorna genom hela högkonjunkturen.
Och så vidare i all oändlighet.
Men det är väl helt enkelt så att en ”massiv folkrörelse” är när fler än sju personer som regelbundet beställer Macchiato på Kaffebar är av liknande åsikt.

Ett bevis som skribenten faktiskt framför är att det numera minsann dricks öl istället för champagnehinkar (?) på förfesterna. Jaha. Det mest slående i den infon är väl att Annah Björk har vänner som förfestar på champagne, vilket möjligen skulle kunna föranleda en 20 000-tecken-artikel om den uppväxta 90-talsgenerationens klasskomplex. Mina vänner – vare sig de kommer från Hässelby, Kungsholmen eller Östermalm – förfestar såvitt jag vet på öl och i värsta fall ett hyfsat lådvin. Oavsett konjunktur.