Ord kan tolkas på olika sätt och läser man olika dikter, sanningar, osanningar så är det alltid du som läser som tolkar på ditt sätt.
Jag brukar vara open minded men ibland så står lilla råttan på min axel och viskar vad jag tycker eller känner och då dömmer jag ut folk. Jag är inte den som inte kan ändra mig om det visar sig att jag har fel.
Jag känner personer som konstant är otrogna, dom kan inte hålla sig till en person så enkelt är det bara. Kan man då inte stå upp för den personen man är? Man lurar sig själv och sina vänner. Dom vännerna som vet vad denne person gör ser på sin vän med ett förakt bakom ryggen men säger inget rakt ut.
Helt fel tycker jag, gillar jag inte att min kompis är otrogen säger jag det. Men tycker jag att det är ok så säger jag även det.
Tjuvar, Knarkare, alkoholister, pedanter, bråkmakare alla är vi något men vågar vi stå upp för det eller är vi rädda för vad våra vänner ska tycka?
Men är dom verkligen vänner om dom inte kan ta mig för den jag är?
Gör jag något som är olagligt, hjälp mig, istället för att prata bakom ryggen på mig.
Vad vill jag säga är att, stå för den du är men det viktigaste är att ta konsekvenserna av dina handlingar.